11.22.63 - snacka om att leva i det förflutna ;)

Jag sitter i skrivande stund och lyssnar på Sam Cooke på Spotify i ett tappert försök att hålla i liv i känslan från TV serien jag sträck-kollat på de senaste kvällarna. Jag talar självklart om 11.22.63 som just nu sänds på Svenska FOX.

 

För er som inte har en aning om vad jag pratar om, räds icke. I’m getting there!

 

11.22.63 är baserad på Stephen King-boken med samma namn och handlar om Jake, som genom ett ”maskhål” (for lack of a better word) reser bakåt i tiden. Men alltid till samma plats, datum och klockslag och alltid 1960. Oavsett hur länge Jake stannar i det förflutna har det bara gått 2 minuter när han återvänder till 2016, och hoppar han då tillbaka till 60-talet förblir allt han förändrade oförändrat. Det är svårt att förklara på ett bra sätt. Återvänder du till 60 talet går världen med andra ord tillbaka till sina ”factory settings".

 

Av sin vän Al, som visar Jake maskhålet, får Jake nu ett uppdrag. Förhindra mordet på JFK den 22 november 1963, eller som amerikanarna skulle skriva det: 11.22.63.

 

Med andra ord måste Jake ta sig till 1960 och leva i tre år på 60-talet. Tre år under vilka han måste lista ut vad som egentligen hände den där ödesdigra dagen i Dallas. Var det Lee Harvey Oswald som var gärningsmannen, och agerade han i sådanafall själv? Vem, om någon, beordrade mordet? Konspirationsteorierna har varit många under åren, mycket på grund av alla frågor som än idag förblivit obesvarade. 

Jake måste dessutom stoppa mordet, och inte nog med det- tiden själv är emot honom. Bokstavligen. Varje gång han försöker ändra något försöker det förflutna stoppa honom genom slumpmässiga, men avsiktliga, händelser- "the past pushes back”. Så nu är frågan om han kommer lyckas med sitt uppdrag, och vilka konsekvenserna blir av hans vistelse i det förflutna.

 

Ok, den här serien är verkligen värd att se. Visuellt var den väldigt väl utformad, de har verkligen varit tidsenliga, musiken, kläderna, sättet man talade på. Nu har jag inte levti 60-talets USA, så jag är ju ingen expert, men inget stod ut som fel i alla fall. Utöver detta var skådespelarna fantastiska. James Franco använder sig av hela sitt skådespelarregister i rollen som Jake, och jag kan nog gå så långt att säga att han är född att spela den här rollen. Chris Cooper som spelar den orubblige Al är minst sagt övertygande, jag skulle nog också låta mig övertalas av honom. Som Jakes hetlevrade kompanjon och medhjälpare ser vi George MacKay som trots karaktärens impulsivitet får oss att förstå både hans egna handlingar och Jakes ovilja att ’cut him lose. Och så kärleksintresset Sadie, spelad av Sarah Gadon. En klassisk damsel in distress som får oväntat djup, tack vare en tacksam dos intelligens, nyfikenhet och tuffhet. Sadie blir en damsel som inte är ett offer. Uppfriskande.

Ska jag prisa allt jag gillade med serien kommer vi båda sitta här ett bra tag till, så istället säger jag bara: SE DEN. Tro mig, du må tro vad som ska hända, för den är trots allt baserad på väldokumenterade historiska event, men det gör du inte. 11.22.63 håller måttet genom alla 8 avsnitt, och undviker stilfullt de klyschor genren har att erbjuda. 

 

Så iväg med dig nu och se den. Du kan tacka mig sen ;)