En berättelse om förbjuden kärlek jag har svårt att älska
Carol är nästa oscarsnominerade film jag vill ta upp, den är nominerad för bästa skådespelerska och bästa skådespelerska i biroll. Jag såg filmen på bio och låt mig säga att jag inte är nöjd med vad jag fick för pengarna.
Filmen utspelar sig i 40-talets Amerika och följer romansen som uppstår mellan den unga kvinnan Therese och den medelålders Carol. Vi följer dem från stunden de möts på Thereses jobb i en butik och de försiktiga steg som leder till deras romans och vad denna har för konsekvenser för de båda (låt oss inte glömma att homosexualitet inte direkt var accepterat under denna period).
För att inte verka för hård vill jag först påpeka vad jag gillade med filmen. Den är otroligt visuellt vacker. Scenerna är vackert skildrade, sminkningen och kläderna är fantastiska. Man känner sig verkligen att man befinner sig i handlingens epok, skådespelarinsatserna är också bra. Men är de det bästa jag sett från dessa skådisar… nja, det skulle jag nog inte säga. Men detta kan naturligtvis bero på att handlingen inte fångade mig på samma sätt som jag hade hoppats. Carols karaktär kunde jag ofta se som osympatisk, speciellt i början, och Therese verkade allt för naiv for den slags karaktär det kändes att skaparna var ute efter att visa, if that makes sense. Allt detta ledde till att karaktärerna saknade ett djup som man annars önskar i denna typ av drama. Komplexiteten som visar vad det innebär att vara männniska, speciellt en människa i en dömd romans och det sociala spel som kommer därtill, saknades. Samma komplexitet saknades i handlingen. Jag satt och väntade på ett slags klimax, det kändes som att handlingen långsamt byggde mot något dramatiskt, likt en berg- och dal bana på väg upp på en av sina toppar. Men man kom aldrig dit. Det blev bara plant, och precis så kändes filmen. Platt. Skulle jag rekommendera den? Beror på vem som frågar och vad de är ute efter. Skulle jag se den igen, nja… kanske, men antagligen inte. Skulle jag betala för den igen? Nej.
