The Ultimate Murphys Law movie
Ni vet väl vad murphys law är? Om inte kan filmen The Martian vara ett bra ställe att starta för att skapa förståelse för uttrycket, i denna går nämligen allt som kan gå fel, just fel. Filmen var Oscarsnominerad i sammanlagt 7 kategorier och vann inte en enda av dem. Bland mina kategorier var den nominerad för bästa film och bästa manliga skådespelare.
Filmen utspelar sig i en inte allt för avlägsen framtid, då NASA har börjat skicka bemannade expeditioner till Mars. Under en sådan expedition utbryter en storm på planeten och astronauten och botanikern Mark Watney separeras från sin besättning och antas död. Utan annat alternativ lämnar besättningen honom kvar på Mars och beger sig hem mot jorden. Men Mark är inte död, och han lyckas ta sig tillbaka till den kvarlämnade stationen på planetens yta där han måste finna ett sätt att inte bara kontakta jorden, där alla tror han dött, utan även finna ett sätt att överleva, för vad gör han när maten tar slut?
Det som gör denna film speciell är det faktum att majoriteten av vetenskapen som används i filmen är sann. Och vetenskap används det mycket av. Genom att Mark för en slags videodagbok blir det som att han talar till tittaren, han förklarar sina tankegångar och varför hans planer borde fungera enligt vetenskapens lagar. Ibland lyckas han väl, andra gånger not so much. Precis som i vetenskapen existerar en viss trial and error. Bli för allt i världen inte rädd att se filmen nu för du tror att all vetenskap kommer göra den torr, tvärt om. Marks karaktär är sarkastisk, och han missar inte en chans att göra narr av sina vänner i besättningen och speciellt inte kaptenen som lämnat kvar en massa discomusik och därigenom gjort sig till en lätt måltavla. Vi får se honom kämpa mot planeten själv, vi ser hur han lyckas odla potatis i obördig jord på en planet utan vatten och det komiska sätt han uppgivet konstaterar att kan inte har någon ketchup kvar att doppa sin potatis i. Vi ser hur han söker efter ett sätt att kontakta sin hemplanet och hur samarbetet med de på jorden kantas med sarkasm, svordomar och envishet.
Jag måste erkänna att jag i början av filmen hade svårt att sluta koppla Matt Damons astronaut i denna film med den han spelar i Interstellar, I mean come-on!! Båda rymddräkterna går i orange OCH Jessica Chastain är med i båda filmerna, how could I not! Men det tog inte lång tid förrän jag kände att detta var HELT annorlunda. Mark Whatney är underhållande, rolig och har en tendens att hänge sig åt de knäppaste av tankegångar i ett försök att roa sig själv. Hur skulle man annars klara av en film på 2+ timmar där huvudkaraktären basically har noll interaktioner med andra? Jo, man gör karaktären till typen som listar ut att han tekniskt sätt är en rymdpirat. En bra film rätt och slätt och bra mycket roligare än vad jag först hade förväntat mig, men jag förstår tyvärr varför den inte riktigt hade det där sista OMPFet som gör att en film går från nominerad till vinnare.
