Fall, glorious Fall
Vi kan nog alla enas om att sommaren nu sjungit sin sista vers och att hösten börjar smyga in. Temperaturerna blir kallare och det blir dags att tveksamt ställa undan sandalerna och ta fram strumporna. Många trivs med hösten, färgerna på trädens fallande löv blir många och vackra, och höstpromenader med nära och kära blir behagliga med mysiga koftor och sjalar. Men medan allt det här är härligt är det inte det som drar mig till hösten. För mig börjar det hela med september månad, en tid jag ser fram emot länge. För med september kommer serierna tillbaka! Mina kära saknade serier, som mer ofta än inte slutat i en spännande cliffhanger innan sommartablån stormat in och andra program fått ta deras plats. Cliffhangers som jag gick och undrade över i veckor efter säsongsavslutningarna men som jag just nu ärligen måste påminnas om innan jag börjar se på de nya avsnitten. Thank god för ”previously on..” inledningar.
Men med September kommer även nya serier, något jag senaste åren har undvikit, då jag känner mig själv. Börjar jag titta på något är chansen god att jag fastnar, och fastnar jag kan minna vänner räkna med att jag inte kommer med ut på en höstpromenad. Jag kommer vara för upptagen med att sträckkolla på alla missade säsonger och kommer med storsannolikhet inte se dagsljuset på flera dagar. När det är över kommer jag öppna dörren till världen utanför och känna mig helt bortkommen. För vad ska jag göra nu, när det inte finns fler avsnitt att se?
I can't be the only one, right?
