"Tell me a word, any word and i will show you how the root of that word is greek"
Sååå... som jag skrev i mitt förra inlägg har jag fått chansen att se Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop 2 redan. Jag ska börja med att säga att ettan har en speciell plats i mitt hjärta, det var den första filmen jag fick på DVD (VHS was the shit innan dess som ni vet) för att inte tala om att den är grymt rolig. Än idag drar mina kompisar och jag våra favoritrepliker från filmen, and they still work!
Med andra ord hade uppföljaren något att leva upp till. Tvåan utspelar sig på samma plats, och med samma galna familj, plus några nykomlingar, bland dessa Toula och Ians tonårsdotter som börjar göra sig redo att söka till college. Familjen är sig lik, samma galenskap och storhetsvansinne som i ettan och samma skådespelare i samma knäppa roller. Det är FÖR ofta som skådisar ersätts i nya filmer när de inte vill ta bort karaktären, och jag vågar nog påstå att resultatet alltid är en besvikelse, men inte här inte, så pluspoäng bara för det.
Det har hur som helst gått 14 år sen sist, och Toula försöker fortfarande balansera sin familj med det liv hon vill ha för sig själv. Tyvärr är hennes behov att hjälpa alla och fixa allt stort, och det har börjat sätta sina spår när det kommer till hennes och Ians äktenskap. Under denna vardagsuppståndelse bestämmer sig Toulas pappa att han ska bevisa att han är ättling till Alexander den store, och börjar därför gräva bland gamla familjepapper. Under denna eskapad hittar han sitt äktenskapsbevis, vilket, ve och fasa, inte är påskrivet av prästen. Toulas föräldrar, som varit på Toula hela hennes liv om vikten av äktenskap och familj, och redan börjat försöka fixa ihop tonåriga barnbarnet med någon 'nice greek boy', är inte gifta!
Kan du fatta galenskapen som följer eller?? Det kan du nog inte för filmen tar det hela några steg längre än vad de flestas fantasi når.
Nu till det viktiga.... levde den upp till föregångaren? Jag skulle nog gå så långt att säga ja. Vansinnerierna håller måttet, och även om denna uppföljare inte är fullt lika bra som ettan (för nästan ingen uppföljare är det ändå) så levererar den. Man skrattar, ibland så man måste kippa för andan, och även om det kan verka som ett billigt trick att ge publiken vad de vill ha istället för att vara innovativ, känner man igen de skämten som levt med en från ettan. En slags återvinning kan man säga. Men det funkar, för filmen är i stor del centrerad kring traditioner, och vad vore en sådan film om den inte 'traditionaliserade' några av föregångarens bästa skämt? Verdict: Se den, speciellt om du gillade ettan. Den kommer få dig att dra på smilbanden rejält.
Opá!
